Jag är väl medveten om att jag borde plugga, men något slog mig i magen så all luft gick faktiskt ur. Och för att prata personlighetstyper igen, så är jag tillråga på allt en känslomänniska, i det extremaste laget, tyvärr föddes jag på fel del av jorden tror jag, här får man inte visa känslor hur som helst;) Så när gravida klagar på känslorus, så tänker jag mig alltid in några år i framtiden och blir lite nervös, jag som redan är känslomänniska, hur kommer jag bli då, förmodligen helt fruktansvärd att ha och göra med!;) Men nu var det kanske inte det jag skulle sitta och fundera över. Just det där konstaterandet att jag är en känslomänniska gjorde jag nyss, jag kan nämligen inte riktigt bli arg, eller det är klart jag kan, jag bara visar det fel, oftast blir det liksom i en hög på golvet av ilska och ha man otur också tårar. Konstaterande det är inte så lätt att vara jag ibland;) Jag har att jobba på och jag har mina knep, satt och funderade nyss vad jag saknade för att försöka hitta tillbaka till mitt riktiga jag igen. Paramore på hög volym och träning på det! Jag kan inte säga det tillräckligt, vad skulle man göra utan träning, det är faktiskt mitt liv just nu, får jag inte träna fungerar jag inte just nu. Det är klart man behöver annat, men just den där träningen för att kunna stänga av resten av livet, som man kanske inte alltid orkar med.

Så snart ska jag plocka ihop min träningsväska och åka till gymmet och köra järnet på ett step pass, det ska nästan vara så att man spyr efteråt, då hjälper det bäst!;) Sen ska jag försöka plugga lite, annars bädda ner mig i sängen och längta tills Fredrik kommer hem efter jobb och träningar så jag har någon att luta huvudet mot och hitta ny motivation med! Han är nog när jag tänker efter lite bättre än träning;) Så länge jag har honom i mitt liv så funkar nog det mesta!:)