Idag är en rätt grå dag, det har det i för sig varit med åska och allt. Men jag tänker mer för mig. Det kändes bra hela vägen till Falun faktiskt, första opponeringen också. Sen var det som att någon slog undan fötterna på en, det har känts tungt sen dess. När man lägger ner flera timmar och sin själ i något och vet att det är rätt bra och så talar någon om för en att man har fel, så himla bra är det inte och det har inte ens ett klart syfte, vilket påverkar hela arbetet. Varför gör alltid folk som bestämmer så här? Sist var det mitt projektarbete på gymnasiet som jag visst höll topp klass, vad fick jag för det? Och det är inge fel på det här arbetet heller, jag vet det! Det är ett lotteri vem man får som examinator och vi drog en nitlott, så klart! Jag skulle kunna svära en lång ramsa men jag låter faktiskt bli. Vi ska ta tag i det, men just nu så vill jag inte se skiten, är så himla less. Man ser slutet, det är så nära och så talar någon om för en att glöm det ett tag fram över...

Usch vilket negativt inlägg, jag har försökt rycka upp mig efter ett samtal med världens bästa mamma och uppmuntrande ord från sambon. Legat i soffan och lyssnat på åskan, gått en promenad och handlat, lagat mat, slängt ihop en äppelpaj och börja förbereda mig inför lördagen. Som inte får påverkas av det här, det får inte förstöra min motivation inför min cykling. Men jag hittar den nog igen bara jag får i mig lite äppelpaj, sambon kommer hem och kramas lite och sen har jag honom hela vägen i bilen och bättre än så blir det inte. Vi ska stanna och äta på IKEA imorgon också, kanske får jag shoppa några ljus eller nått till huset, så jag kan drömma lite om det. Det står inte på! Positiva tankar!:)