Jag hade nyss lite ångest, åhnej jag ska jobba imorgon var tanken. Sen slog det mig att jag bra ska jobba fyra dagar till och att efter jag jobbar lördag så ska jag inte jobba en helg till på mycket mycket länge. Mitt hjärta tog ett riktigt rejält skutt och det pirrade till i magen. Jag ska börja jobba på riktigt om två veckor och jag ska få vara ledig varje helg, livet kan börja på riktigt. Efter mitt 3½års slit är jag så värd det här och jag längtar så efter att få börjar jobba, det ska bli så underbart!:)

Finaste Sixten och Stella var här idag och jag får inte nog av dem, de är så goa och med vetskapen att det är sådana småttingar jag ska få spendera fem dagar i veckan med så kan jag inte känna annat än lycka. Barn är kärlek och lycka, hur krävande de än är så är det kärlek och lycka. Det är ärliga små individer som bara växer för varje dag och varje nytt steg de tar i livet så kan man inte annat än att bara stå och gapa och förundras över hur de lyckas lära sig så fort. Och det går fort, plötslig är de inte så små längre, så det gäller att njuta och kramas medan man får, en dag så är det inte lika okej längre. Underbara barn, jag önskar alla fick njuta av de små barnens tid som jag kommer få, man kan inte annat än bli lycklig och vilja människor väl.

Och utifrån att vilja människor väl, så måste jag nämna det, för i alla lycka över små barn så blir jag själv orolig. Jag gillar inte vad som händer i världen just nu och så nära oss, jag vill att alla dess små individer ska få växa upp lika tryggt som mig och kunna njuta av sin barndom som jag. Och samtidigt är väl det man ska sträva mot, för blir man för orolig och osäker så låter man de onda ta över, för det är just rädslan de vill åt, fortsätta leva som vanligt är nog det bästa man kan göra. Så en tanke till vårat grannland som går igenom något så fruktansvärt just nu....