Mattias hette han, eller det heter han fortfarande för den delen också;) Det var en typisk olycklig tonårskärlek. Till en början var jag kär i honom utan att ens känna honom, om man nu kan vara det, det trodde jag i alla fall då när jag gick i sjuan. Jag lärde känna honom sen och fastnade ännu mer för honom. Känslorna var inte besvarade och efter ett år av olycklig kärlek och tonårs problem så gick jag till slut vidare. Nej att gå på högstadiet är inget jag saknar...