Sandra Maria Lindeström, Maria efter min farfars mamma om jag inte är helt ute och cyklar. Lindeström är mammas sidas efternamn, vi är inte så många i Sverige som har Lindeström som efternamn i alla fall inte med äkta ursprung. Så numera får alla som föds inom denna släkten detta som efternamn och jag kommer aldrig heller byta bort det, så den dagen jag gifter mig så gör jag antingen som mamma och har kvar bara mitt efternamn, annars får jag väl ha ett dubbelt. Detta är dock inget aktuellt och inget jag behöver fundera på;)

Jag är född på Mora lasarett, men sen dagen jag fick åka hem från BB uppvuxen i Leksand;) Skulle nog kalla det en rätt vanlig uppväxt i en svensson-familj. Jag, mamma och pappa flyttade till mormor och morfars hus som de tog över när jag var lite mer än ett år och där bor de fortfarande kvar. Jag har i princip bott på samma gata hela mitt liv eller i alla fall tills dess att jag var 19år. Gått med liknande klasskompisar i 10år och livet var såhär i efterhand nog ganska vanligt och inte så allvarligt som man i vissa stunder trodde. Haft turen att få en bror när jag var två vilket gjorde att min tid på dagis inte vart så fasligt lång och sedan kom min syster när jag var sju så det vart inge fritids för mig heller. Känner mig lyckligt lottad över det i efterhand, jag hade det väldigt bra på hemmaplan och kompisar kunde man ta med sig hem!

Så efter 10år i samma skola så var det dags att cykla den "långa" vägen över bron till något som skulle vara steget mot vuxet livet. Spenderade 3år med nya och gammal människor, många av dem ligger mig varmt om hjärtat ännu! Fast sen var inte media-linjen min grej, men det är en annan femma. Det var tre bra år, men nog var man lycklig att det eviga pluggandet tog slut. Fast så vart det aldrig för mig, jag spenderade hösten städandes på ett hotell, mitt andra sommarjobb som vart helgjobb och lite mer än det. Jag lästa också matte b och naturkunskaps b och funderade över vad jag egentligen vill bli. Det fanns så mycket att välja på och det finns så mycket än idag, så mycket man skulle vilja prov.

Men till slut så packade jag mina väskor i tron om att studentlivet är något otroligt häftigt som man måste uppleva innan man dör och flyttade till Uppsala. Hamnade i en korridor som jag delade med 12 andra, fick prata engelska en hel del och slåss med myrorna som åt upp min mat. Det var en stor stad, det var svårt att komma människor så nära som här och jag längtade fasligt mycket hem. Så när våren kom gick flyttlasset hem till mamma och pappa igen, till tryggheten. Det där studentlivet var inget för mig. Student utan studentliv är mer min grej, annars hade jag inte fortsatt att plugga till förskollärare. Det var en sväng till Falun också, men för lite skoltid och annan röra fick mig att flytta hem igen. Jag fick en lägenhet i Leksand, den var fin jag trivdes verkligen där! Men sen kom mannen i mitt liv och då var inte den där lägenheten så mycket att hänga i julgranen i alla fall.

Så nu har jag bott på två ställen i Insjön, det är nära hem så det duger bra. Och det finns nog en risk att jag blir kvar här, kanske för alltid. Inte just i det här huset men i den här delen av världen, av Sverige. Med mina två katter och snart med en examen som förskollärare i handen. Med förhoppningar om att framtiden blir minst lika bra som dåtiden.

Visst finns det mycket mer jag gjort under mitt liv hittills. Alla dessa sporter jag prövat på och intressen jag haft, men det skulle ta en evighet att berätta om allt. Detta är jag i så kort form det går att få ner mig i!;)