Festivalens höjdpunkt var igår och fast det är två dagar kvar så vet jag att det inte blir bättre än så. Det går liksom inte att slå och det går inte heller att förklara med ord, orden räcker inte till. Två år hade gått sen sist fast det kändes som igår jag stod där och hörde sista tonen på Mannen i den vita hatten och efter det blir det alltid så tomt. Man längtar alltid tills Mannen i den vita hatten ska början, just för att det är den bästa Kent låten någonsin, men samtidigt fasar man, en timme och 40min gick på tok för fort. Jag kunde stå där tre timmar till, minst. Men det var obeskrivligt bra och jag funderar just nu på om det var den bästa konserten jag sett, det var lite utöver det vanliga. De lyckades fånga en stor publik och jag ser det bara positivt med synth inslagen i de nya låtarna, det blir lite mer ös på allt. Publiken får lite mer fart och det blir lite mer dans!

Men nu är det dags att ladda om, det är två dagar till och vem vet vad det bjuder på!