Sitter här så där apatisk igen. Har fortfarande ont i halsen och jag känner mig krasslig. Men värst är att jag känner att jag inte hinner med mitt eget liv just nu, veckorna bara går och när jag nyss satt och skrev ett brev till min gode vän i Afghanistan så kunde jag knappt minnas vad jag gjort, eller så vart det helt enkelt inget av vikt. Ändå har jag saker för mig jämt, som jag vill ha det? Eller var det förut? Jag funderar just nu vad jag skulle kunna plocka bort, låta bli att göra för att få all den där tiden jag önskar jag hade till lite mer roliga saker. Den tiden jag har idag för att jag inte kan träna för att jag har ont i halsen, men då är det bara det att jag istället inte gör något alls, jag sitter här och filosoferar ihjäl mig som alltid, hämtar lite saker i Leksand, ignorerar att blommorna ser hängigare ut för varje dag jag kikar in, handlar, lagar mat och sitter här och kollar ut i tomma intet. Jag tar inte upp gitarren som står där fast jag inget hellre innerst inne vill och jag sätter inte på de hundra filmer jag vill se.

Men jag har förhoppningar om att bara våren kommer så blir allt lite lättare! Hoppas på att dagarna känns längre, om inte ska jag ta semester en vecka och då ska jag inte göra något alls, läsa tidningar, böcker, promenera, bada i havet och bara ligga och andas.

Men jag ska inte heller klaga för det kan vara kul att ha mycket att göra, men nu har det varit det ett tag känns det som! Jag ska inte heller klaga över att det går tungt, för det mesta är allt mycket bra. Ändå är jag alltid såhär, håller inte någon jämn nivå.

Är det typiskt Lejon att vara så här Maria, som den galna mannen på P&L fiket mumlade sist?