Dagarna bara rullar på, träning, plugg, fixa hemma, sitta en stund här, sova. Jobbar inget alls och finns inge jobb i januari, men orkar inte ens fundera på det. Kan vara skönt med tid till annat och fast jag gör annat sånt där som jag tycker är kul så hittar jag ingen ro och inget lugn. Vill bara att det ska hända något, att skolan ska ta slut och eller något annat som får en att bli sådär himla positiv. Badade kurbad och åt gott julbord i lördags, jätte mysigt ska det vara, eller det är klart det var. Men jag känner mig liksom inte närvarande, utan mer bara avstängd, tycker allt som händer är sådär lagomt kul, nästan lite grått. Jag menar vart är julstämingen? Julafton på fredag, visst, kommer man för alltid vara för gammal för julafton från och med nu?

Amanda ringde i alla fall i mitt kaoset med katter och julgranen, mycket spännande tycker minstingen. Hon pratade om juldagen och tände faktiskt ett ljus vad gäller den dagen, jag har mest känt mig trotsig och riktigt emot allt vad gäller både juldagen och nyår, kan absolut inte göra som alla, bara för att jag inte riktigt gillat tankarna kring det. Sen har jag inte orkat tagit tag i det utan kännt att det blir som det blir. Men hon ringde och var glad och fick mig lite positivare till det, önskade också hon var lika nära som hon jämt var förut, inte för att Stockholm är så långt bort;) Fast det är mycket som är långt bort för mig just nu, jag orkar inte riktigt ta tag i det där med att träffa massa människor hela tiden, känner inte att jag har tid eller ork riktigt just nu. Kan bli så när man har mycket att jobba på själv;) Har fullt upp med att försöka hitta till rätt i mitt liv, skolan närmar sig slutet och en epok i livet med det, det är stort och det gör att livet känns lite upp och ner för mig hela tiden, ska man få jobb, kommer man att få leva på vikariat i början och inte veta hur mycket pengar man får in varje månad. Pengar, ständigt dessa pengar, men man kan inte leva utan dem så vad ska man göra! Så då hamnar man där återigen, ska jag plugga ett extra halvår, har jag råd med det och vill jag det. Just nu är jag bra less, vill bara bli klar och komma ut i verkligheten. Vill jag plugga mer är dörren alltid öppen sen. Just nu vill jag tjäna pengar och bli vuxen, det känns vuxet att ha ett jobb, vad gäller psyket blir jag aldrig vuxen.

Det är inte lätt att ta stora beslut om livet, det gör en väldigt trött, nere och tjurig har jag märkt. Stackars katter och sambo;) Jag och Maria pratade mycket om det i fredags när jag var där och fikade. Hur svårt det är att verkligen veta vad man vill göra, vart man vill bo och allt sånt. Nu vet jag vart jag vill bo och hur jag vill leva i för sig, men jobb och sådant är svårt. Vi längtade nog båda två efter helt fasta punkter i livet, inom en inte allt för lång framtid. Fast jag tycker att hon borde vara kvar här i närheten, för jag kommer sakna ihjäl mig efter henne när hon beger sig till Uppsala för att testa livet där! Fast jag tror helt klart hon kommer ha det underbart kul!

Ja i januari börjar jag då (kanske) min sista termin. Från student mot att bli förskollärare, läskigt! Tur jag har Anna med mig ännu en termin, så man står ut och så det kanske inte känns lika tungt att gå den långa vägen med ett examensarbete som är större en något jag tidigare skapat!

Hmm, nog om min livskris kanske, kände bara att jag måste få ut det. Plåga någon annan med den än min käre sambo som inte riktigt förstår hur livet kan vara så otroligt krångligt när man ska sluta studera och börja jobba;)

För övrigt lovar jag att bjuda på ett mer upplyftande inlägg innan jul;)