Johanna ringde och var lite rädd det lät konstigt i sovrummet hos dem. Jag som alltid var rädd för att vara själv förut traskade raskt dit i mörkret, fast när hon sa att det lät som det var någon på balkongen så tog jag en omväg och gick inte där under faktiskt;) Det fanns som tur var inge spöken eller liknande det bara blåste för mycket så ventilen vid fönstret darrade! Dock förstår jag inte hur man törs ha balkongdörren öppen hela tiden, då skulle jag nog lätt bli lite rädd av mig. Men på något vis är jag inte rädd för mycket längre, är bara några få nätter jag fått tända lampan i köket och då är det oftast för att jag läst något halv läskigt innan;) Det här skulle vara jag förra året eller ja kanske senast i mars, då hade jag förmodligen skrämt upp mig själv oftare och inte varit så förtjust i idén att bo själv. Nu somnade jag som en stock här första natten och det är inte ofta jag är rädd för saker när jag väl är här inne. Brukar till och med ta bakvägen vid Sveasalen när jag går från Johanna, ja jag har växt på många vis. Självständig kanske det heter! Fast sak tilläggas att det trots det är mycket bättre att inte sova själv;)

Dock har Johanna lyckats skrämma upp mig lite nu, har aldrig tänkt på det där med att någon kan klättra upp på balkongen förut;) Men ska nog inte låta mig skrämmas av det heller;) Inte av att lamporna blinkar heller;) Fast det slog mig precis att tänk om det skulle bli strömavbrott, där har vi något jag skulle få panik över. Mörker gillas inte, hahaha nu sitter jag har och skrämmer upp mig själv;)