Åter igen, jag hatar söndagar! Varför kan de inte bara vara sådär lagom? Och ja jag skulle inte skriva här när jag var på sånt här humör. Men jag menar skriver jag inte här så blir det ännu värre, jag måste liksom ut med allt strunt! Det var månader sen jag kände så här nu, jag trodde knappt känslan fanns längre. Och jag trodde faktiskt orken var på väg tillbaka nu när förkylningen börjar släppa igen. Men nej då kommer det här istället och det skapar berg av disk, obäddade sängar och det blir inget gjort alls. För jag sitter bara här och stirrar ut över allt och längtar efter att återigen får gå och sova. Och varför jag känner så här vet jag egentligen inte helt fullt ut. För det räcker med att något går lite snett, att jag blir besviken på mig själv och då rasar allt, verkligen allt. Nog för att det är kortvarigt, det brukar gå över fort nu för tiden. Och kan människor stå ut med mig när jag är så här, när jag knappt står ut med mig själv! Åh, idag önskar jag livet var som förut när det bara var lätt. Fast samtidigt gör jag så klart inte det heller, elle jag vet inte. Men jag kan önska att det var lite lättare ibland, att jag inte behövde spendera så mycket tid åt att fundera hur jag är och hur jag beter mig. Fast det gör jag alltid istället för att bara tänka att jag är som jag är och det får folk ta. Hur kan det vara så svårt att acceptera sig själv som man är och att man ibland inte orkar vara glad eller lycklig. Och att man ibland gör massa galna saker och att man ibland tvivlar på sig själv och att man ibland är stolt över sig själv. Ja, varför accepterar jag inte bara mig själv?!

För övrigt måste jag fundera nu vart jag har mig själv och vad jag behöver och mår bra av. För i det här läget så blir allt kaos för mig när det inte finns raka riktlinjer. Ibland undrar jag vad jag egentlige lider av som måste ha livet så klart och verkligen veta hur saker och ting är, finns det en diagnos på det? Sjuklig struktur heter det kanske, även om jag släppt lite på det så mår jag som bäst när jag vet exakt hur dagen ser ut, jag gör saker på bestämda tider. Och när det är städat runt omkring mig och saker ligger på sin plats. Och när livet blir såhär då är det ännu viktigare jag måste verkligen vet.

Hm, nu låter jag i för sig helt störd. Det är jag nog dock inte;)