Har kommit igenom fyra låtar nu och Töntarna och Svarta Linjer har man hört innan. Men det bådar gott, jag är ingen analytiker alls. Men de berör och skapar minnen så jag de har träffat rätt igen. Man får helt enkelt tänka sig lite för när man lyssnar på skivorna som vanligt, man ska inte vara på skit humör, för jag känner att man lätt kan bli ännu mer nere då;) Vissa låtar är allt lite mörka! Eller mörka, de är Kent helt enkelt! Och visst känns det att det är två år sen jag satt här sist med Tillbaka till samtiden och det var lika grått ute då som nu. Lite sol skulle inte skada just nu känner jag!

Hahaha, det var just sånt här jag inte skulle fundera på till den här skivan! ;)