Tänk att man ska behöva göra något dumt och något stort för att människor ska förstår att det är allvar. Sjukt egentligen. Inte precis då man tror att människor ska börja älska en som mest. Men ja, jag slutar aldrig att förvånas. Nu känns det som jag suttit vid den här datorn i en evighet och hela kroppen verkar ha slutat att fungera. Ska som tur är gå och lägga mig och sen jobba mellan nio och fem imorgon, ska bli skönt. Annars så vet jag inte med något, sitter och kollar på flyg och funderar vad det är för fel på mig, på dig. Hm, jaja. Ska sova nu som sagt!