Vad ska man säga, vart ska man börja, vad ska man göra? Åh, det är tomt i hela kroppen som vanligt, det blir alltid det när jag stått och sjungit med en hel helg eller bara för någon timme. Man vet aldrig riktigt vad man ska göra med dagen som vart kvar och vart dagen efter. Jag borde kanske sammanfatta helgen men jag har inte hunnit smälta allt ännu, jag lever fortfarande på Håkan konserten, för den var bäst, men de visste vi nog redan innan vi åkte dit. Eller jag visste det, Håkan kan det där med att få en att sjunga och nästan gråta. Tror mig det är sant när han avslutade med Nu kan du få mig så lätt, ja då var verkligen inte långt borta, jag kände mig verkligen blödigast i världen som stod där och trodde tårarna skulle börja rinna över en låt, men det var juh faktiskt inte vilken låt som helst och det var Håkan och det säger allt!

Han också om när han började ta musiklektioner för 15år sen och att han hade som dröm att få sjunga sin egna låtar, musikläraren så att det var svårt, ja näst intill omöjligt. Men där stod han efter 9år och vi stod kvar. Han sa att vi skulle fortsätta att drömma för det var som gjorde att man lyfta näsan och hakan lite mer i vädret och bara det är en bra början.

Usch vad tönt det lät när jag skulle skriva det, hahaha. Men det var helt fantastiskt sagt när han sa det, så nu fortsätter jag drömma mer än någonsin! Japp, Håkan var helt klart höjdpunkten på helgen och jag misstänker att det inte blir mycket den här sommaren som kan slå det;)