Den här dagen är en såndär väntans dag, som ska ta en tillbaka till verkligheten och man sitter mest bara lite halv sorgset och väntar in en ny vecka, nytt slit. Jag gör i alla fall det, tomheten är ett faktum och minnena snurrar runt i huvudet. Jag vet inte vart jag ska börja eller sluta. Framför allt vet jag inte vad jag ska göra åt den här dagen, är det ens någon idé att göra något? Funderar på att cykla en mil men än är det för varmt och för det, men ja kanske sen.

Ska nog ta tag i att laga mat nu innan Mandis hör av sig.