Var chaufför till Dala-floda igår kväll, av alla ställen men tro det eller ej det var sjuk kul där! Var längesen jag dansade så mycket och det nykter, jag röjde nog mest av oss i min bil och då ska det sägas att de andra vara tok fulla;) Var helt genom svettig efter bara två låtar;) Jag skulle utan att tveka göra om det! Var helt galen när vi kom ut och bandet slutat spela också och satt på F axlar och dansade runt;) P frågade vad jag gick på och ville ha samma sak, men ja det var nog bara ren lycka, man blir så lycklig med goda vänner:) Och så sjukt nöjd var jag med kvällen tills det skulle badas och fixas;) Vart lite urartat när de väl stängde och vissa var lite för fulla, någon irriterad upp mig till hundra genom att återigen göra samma sak. Lär sig inte folk någon gång? Och jag önskar så att jag kunde fortsätta vara så hård och arg som jag var då, men icke idag har jag smält och känner mig hemsk. Egentligen är jag verkligen inte det, jag tänker bara på hur jag själv mår, men jag antar att när man väl faller är det svårt att se något annat. Det är typiskt! Och jag vet att jag bara måste försöka släppa det här nu, för annars så kommer jag bara gå och vela hela tiden och längta, drömma. Ja ni förstår.

Men för att återgå till kvällen, bilfärden hem var helt sjuk. Började med att jaga en cyklist över en bro (jag tänkte inte på att han fick lov att cykla fortare än jag körde). P sa att jag körde som en biltjuv, fast det var lite coolt när en tjej gjorde det. E satt och sjöng "Sara", fast istället vart det "Åh, Sandra kom ut ikväll";) Andra P och F satt först och var sura över den däckande mannen i skuffen men släppt även de lös till musiken när vi började närma oss Leksand igen. Ja vad ska man säga, urartning. Men tänkt vad kul vi alltid har och tänk vad bra jag tycker om er som alltid förgyller min kväll. Och ja jag gillar även de som jag undra kvällen kan ha hotat med att köra över;)

Nu ska jag ta en dusch!