Speechless

Mamma och jag har suttit och kollat på minnesstunden för Michael Jackson, otroligt fint och vi satt nog där med små tårar i ögonen båda två. Förstår inte vad det är med mig nu för tiden jag är så lätt rör, jag brukar aldrig gråta över filmer och sånt, men ja nu om jag är riktigt blödig kan det räcka med att jag ser en kärleks film där de får varandra i slutet och tårarna bara rinner;) Kanske blir det så när man blir äldre. Just nu känner jag att om jag skulle lyssna på en vacker låt skulle jag förmodligen sitta här och stor grina. Kanske är den här tröttheten som spökar, idag orkade jag inte ge mig ut att cykla eller något alls, jag la mig i soffan fem och kom därifrån nu. Ibland får man helt enkelt inse att man inte kan orka göra allt och ha energi det är bara att ta nya tag sen, när man känner att man orkar och vill. Ibland får saker ta sin tid, jag låter det ta sin tid, det blir bra sen:)

Just nu är mina känslor ett kaos och det har varit de ett tag nu, det är bara att acceptera och försök få dem allt ligga någorlunda plant och inte flyga upp och ner som en bergochdalbana konstant;) För det mesta kan jag faktiskt samla mig och ta mig samman så det är helt okej! Man får försöka leva i nuet och älska det man har runt omkring sig, det finns så mycket bra:)

Nu ska jag snart sova, jobb imorgon igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0