Jag älskar att sitta i mitt fönster och blicka ut, till ljuv musik. Just nu blir det Melissa Horn eller Stiko Per Larsson eller så sitter jag där själv med min gitarr, men det blir aldrig lika vackert. Jag är ingen riktigt talang, men så rofyllt det är! En gång i tiden bodde jag i mitt fönster, en sommar för sex år sen, tänk vad tiden går. Jag satt där och funderade en hel sommar och vart verkligen inte klokare alls, antar att det är svårt att bli det när man är fjorton år och tror man är kär, olyckligt kär. Det är tur man vet bättre nu, nu mera sitter jag där bara för att det är underbart att känna fläkten i ansikte och för att det är så underbart att kunna blicka ut över något. Fast det blir inte så ofta skrivbordet står i vägen och jag antar att jag inte är lika smidig längre;) Bättre blir det med balkongen sen, den kommer bli mycket uppskattad, till och med långt in på hösten när man sitter inlindad i en filt med musiken från vardags/sovrummet och blickar ut över ett Leksand som är sådär lagom öde igen och inte som nu med alla turister som finns vart man än vänder och vrider sig. Vad underbart det lät att sitta på min balkong, nu vart jag att längta ännu mera!