En tanke som slog mig: det är lätt att se hur mycket folk har sårat en, men ser man det så blir livet bara skit jobbigt, tro mig. Precis som att man inte bara kan se hur mycket det känns som man förlorat. Istället tror jag det handlar om att se hur mycket man fått från en människa, man får minnas det bra. Och jag lovar dig jag försöker även om det just nu känns så jävla tungt att kolla på alla dessa kort och minnas och sakna. Men längre än så får det inte gå. Det bara att tänka tack för alla minnen och lämna det där. Så tack för allt och tro det eller ej men jag saknar dig ibland vännen!


Åh, ska försöka skaka av mig det här innan jag blir tokig. Om man aldrig släpper det förflutna ordentligt hur ska man då kunna gå vidare ordentligt?