Falling down

Jag borde inte få ha sovmorgon, eller ja det fick jag i för sig knappt heller. Klockan sju slängde de en slägga i väggen där jag har huvudet när jag sover, nice! Var bara till att hämta öronproppar och somna om! Nu har de fått upp fyra takstolar här ute och det börjar likna något, misstänker att min utsikt inte kommer bli lika vacker, men kom på att det blir min systers utsikt om ett lite tag! Ja, det är trevligt för pappa att få det här gjort i alla fall så han kan få pyssla med sin bilar ordentligt, som om han nu hade tid med det. I natt vid två tiden ringde telefonen också, vaknar man orolig då eller? Visade sig att larmet på pappas jobb gått, men ja har inte hunnit fråga ännu om det faktiskt var inbrott. Och nu tillbaka till varför jag inte borde ha sovmorgon, jag är sådär sjuk sprallig och det är ingen bra grej, för jag borde sitta här och planera inför skolstarten. Jag är mer på den nivån att jag bara vill dansa runt här eller ligga och fundera och känna mig sådär oerhört lycklig! Men jag borde planera och strukturer och sen dra mig till gymmet och sen ta mig ut på Siljan i en singel eller en dubbel och sen sova i tid. Sen ska jag jobba fyra dagar, sen är helg igen, underbart och jag tänker vägra in i det sista att jobba lördag, jag vill vara ledig! För övrigt tänkte jag att den här helgen skulle bli lite kluven i mitt inre, men jag har insett att det faktiskt inte rör mig så mycket längre. Nej det finns nog inget som riktigt kan rubba den här känslan, underbar är den:) Ja den går inte riktigt att beskriva faktiskt! Men man bara vet att livet inte kan bli annat är just perfekt!

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0