Ja, jag vet att jag kanske inte har varit så jätte pigg och glad i mina inlägg på senaste. Men ja, man skriver som man känner sig. Nu känns det lite bättre jag tror jag i alla fall har ett beslut, nu ska jag bara diskutera det och jag är livrädd.

Ja att det har låtit som det har gjort, har det gjort på gund av vissa skäl. Jag trivs inte riktigt med det jag har nu och ja det känns helt enkelt inte bra och inget har blivit som jag tänkt mig. Men jag ska ändra på det nu tänkte jag.

Det känns dumt att vara hemma igen också, men ja jag trivs inte med att vara ensam och i lägenheten är jag ensam då inte Maria är där nu heller och inte blir där nästa helg heller. Och sen blir inte jag där för jag har praktik och sen har hon praktik i fyra eller fem veckor. Jag har förmodligen inte råd att ha en övernattnings lägenhet som bara används fyra dagar i veckan, max! Men ja, vi får se hur jag gör.

Sammtidigt som det känns dumt att vara hemma så känns det också skönt, min lill-kusin är här och han är bara för underbar, så jag har fått lite glädje att ta med mig till Falun så jag kanske orkar vara där under veckan, sen hoppas jag på att Mandis sover hos mig under lördagen, ja som sagt jag gillar inte att vara ensam, i alla fall inte när det är så stort!

Och sen så är jag ett sånt läge att jag behöver människor runt omkring mig som kan ta hand om mig just nu, som kan pyssla om mig när jag känner mig ledsen. Fast jag min litteratur är också ett bra tidsfördriv. Vi får se om jag blir hemma snart igen, känner att jag behöver en trygg miljö just nu så livet går lite lättare. Ibland önskar jag att jag vore fyra år igen och bara kunde leka, busa, äta, mysa och sova! Jag vill plötsligt inte bli stor och just nu kommer jag göra revolt mot det, jag tänker inte blir stor, livet är för kort för att bli stor än!

Oj, nu vart det mycket skrivet igen, jag har en tuff uppgift att försöka klara under två veckor nu. Önska mig lycka till och att det bara finns lycka efter de två veckorna! Nu ska jag kolla på TV!