Hela jag är jävla låt, hela jag är helt ur funktion och trasig och jag har inte en aning om hur jag ska fixa det här. Skönt med semester tänkte jag, hjärnan stängde av och plötsligt satt jag i en bil på väg hem och allting bara skrek åt mig att göra något åt mitt liv. Så just nu vill jag bara ställa mig upp och skrika och sen bara få falla ihop. I bilen på väg hem insåg jag att musiken på radion var skit, så jag plockade fram mina kära Kent låtar som jag tänker släpa med mig ner i graven som jag så behöver. Jag kommer aldrig lämna ifrån mig dem, de är bland det käraste jag har. Jag började hur som helst låtlistan från början efter några låtar kom "En helt ny karriär" och mitt hjärta brast. Jag insåg att jag inte kan ta itu med någon karriär alls, vad har jag gjort med mig liv? Tankarna for till Pojken som lyssnade på Kent i sin deppighet om vad han skulle göra med flickvännen som knappt såg att han fanns och jag insåg att på något vis så tappar jag alltid människor jag tycker mycket om på vägen. Vilket gjorde att hjärtat brast ännu mer, sen kom skiten ikapp mig den som gjorde att jag dog inombords förra sommaren. Ditt svek, vi som skulle göra världen, vi som skulle leva livet och du bara for, ditt andra svek om att för andra gången lämna mig ensam och jag insåg att de kommer bli tredje gången och då krossar du mig och jag vill inte bli krossad för jag är inte ens en sten. Plötsligt hamnar jag på "En timme, en minut" och inser att jag just bara är ljud, just nu. Inte mer än rösten orkar bära mig fram. Men samtidigt känner jag att det är dags att säga stopp nu och stanna upp, bara ta det där djupa andetaget, resa mig upp. Börja rensa upp mitt rum, mitt liv, mitt hjärta och slänga sånt jag inte vill ha kvar. Och ta det jag vill ha med mig ännu närmare, för jag tror att det går att rädda saker som inte riktigt fallit ur händerna på en och ibland tror jag att man kan plocka upp saker. Nu ska jag också börja ställa krav för att rädda mig själv från att må så här. Så nu blir det "Mannen i den vita hatten", ett djupt andetag och en lång natt med tuffa beslut, imorgon väntar en ny arbetsdag, jag kommer klara den lika bra som vanligt, när jag kommer hem ska jag skapa mig en bättre värld, givetvis med Kent i varje steg. Konstigt inlägg, jag vet, men det måste bara ut.

God natt!