Ibland blir man arg på människor fast man inte riktigt vill. Igår vart jag det och jag skrek och sa hemska saker som jag inte gjort på länge. Men det gick ganska snabbt över i alla fall. Man måste få bli arg ibland, tyvärr har jag oturen att jag törs varken bli arg eller ledsen längre, det känns nämligen som att det kan bli lika med att man bli bortkastad och inte upp plockade igen. Det är min största skräck. Men vissa saker måste få vara känsliga och man måste få bli lite arg. Jag menar hade jag vetat att det bara handlat om ett halvår hade jag kanske stått ut om jag sen fått sällskap igen, men ett år det var liksom för långt. Men ja visst du gör som du vill, jag önskar bara att du ibland såg mig i det hela på samma vis som jag ser dig....

Hhhmm, nog om det. Imorgon åker jag till Uppsala, jag fick nöja mig med det;) Sthlm hade helt klart varit bäst men man kan liksom aldrig få allt, men det löser sig jag får åka dit senare. Jag hoppas det blir trevligt och att jag hinner rycka upp mig innan jag ska åka just nu känner jag mig inte så pigg och glad. Men jag antar att det går över om allt samarbetar!

Nu lär jag klä på mig för jag måste skriva klart en text, äta lunch och sen åka till Falun!