Sitter här och lyssnar på Kent, det sorgligaste Kent låtarna jag hittar. Jag är bitter, jag är less. Att min flytt hem skulle bli så smärtsam hade jag inte räknat med, jag trodde verkligen allt skulle bli bra, jag är så lätt lurad. Allt blev inte bra, ensamheten vart mindre och vännerna vart fler. Men ändå finner jag ingen ro i min kropp, den är alltid så rastlös, hundra saker på gång, 7km fem gånger i veckan, promenader, jobb, tidningar, böcker, baka 19 kaksorter, planer, planer, planer. Jag gör allt jag kan för att inte vara rastlöst för att alltid vara på väg, jag är alltid på väg. De sa Erika redan i nian, att jag alltid var på väg, det är sant. Nu är jag på väg igen, för att åter igen hoppas finna ro, men jag tror faktiskt jag gör det den här gången, det bara känns så. Att flytta ihop med någon man tycker om känns bra, jag tycker om Maria! Jag tror vi kommer trivas bra ihop och jag tror att Falun blir bra, nära hem, men ändå inte Leksand. Leksand är alltid detsamma, jämt och ständigt. Fast jag kommer alltid gilla Leksand och här vill jag bo när jag är äldre, nu är jag ung och måste leva livet, bara få vara fri och på väg. Jag gillar att vara på väg, det är så jag lever mitt liv. Kanske får jag aldrig riktig ro, det är svårt för en planerad människa att få ro, planer spricker alltid, jag börjar vänja mig efter 20år. Tänk jag är snart 20år och framför allt är jag bara 20år, jag har nästan hela livet framför, jag måste sluta haka upp mig, sluta sörja att planer spricker. Jag sörjer för mycket, när jag kom hem sörjde jag Uppsala en del, det är en vacker stad och det var mitt liv nästan ett halv år, ja det är ett sorligt minne. Ett minne av att livet inte blir som man tänkte sig och det värsta är att jag bara kan beskylla dig för det och min bitterhet över dig släpper aldrig, bara stunder ibland. Jag vill inte vara bitter på dig, det är jobbigt att vara bitter. Nu är det bara jag som kan fixa det här, men ja, jag orkar inte gör det, jag är bitter på dig, men jag har varit det för länge nu, jag borde verkligen släppa det. Jag tror jag har varit bitter sen i juli förra året, sen släppte det ett tag mellan november och mars, sen är jag bitter igen. När ska jag ge mig?

Just nu ser jag bara en lösning på allt, jag flyr, jag flyr till Falun och blir lycklig! Blir jag det av att fly?